”Tandooriälgen”

Ordfront 2006

Tillgänglig i pocket från förlaget och ljudbok från Tundell och Salmson

Bläddra i boken!

Utgiven på engelska under titeln "Once Upon a Time in Scandinavistan" (2010). Onlinebokhandel för den som vill ha engelska versionen...

Översättningsrättigheter/translation rights managed by  Bridget Wagner Matzie at Zachary Shuster Harmsworth Literary Agency, 1776 Broadway, Suite 1405, New York, NY 10019, USA. Phone: 212-765-6900. http://www.zshliterary.com

”Om Zac O’Yeahs förra bok Guru var en bisarr och skruvad skapelse är framtidsdystopin Tandooriälgen några snäpp värre. Författaren vrider och vänder på den annars stereotypa kriminalromanformen, leker med karaktärerna och förlägger handlingen till ett framtida Göteborg där den indiska kulturen blivit hegemoni. Formen är ovanlig på gränsen till provocerande men Tandooriälgen är ett strålande exempel på klassiskt satiriskt författarhantverk.”

Nöjesguidens nominering till Göteborgspriset

”Zac O'Yeahs nya roman har någonting för alla. Deckarspåret är gediget, satiren intelligent och stilen genomgående säker. --- Redan utgångspunkten är förstås komisk. OYeah får många tillfällen att ploja när han skriver om kolonialismen på det här sättet.  --- En sämre författare hade misslyckats med denna svåra balansgång mellan kul idé och mångbottnad roman. OYeah är lite för rolig ibland. --- Men helheten är imponerande. Det är en svindlande, satirisk karneval till roman, som de allra flesta borde unna sig att läsa.”

Dagens Nyheter

”På ett slagkraftigt, roligt, våldsamt och förvisso även tänkvärt sätt har han lyckats kombinera sin gamla hemstad Göteborg, med Bangalore i hans nuvarande Indien. --- "Tandooriälgen" är bisarr och svår att motstå. Något av det här landets olika deckarpriser borde den få.”

Kristianstadsbladet

”Zac O'Yeahs nya roman bjuder på en historia skruvad till max. Som deckarläsare känner man genast igen sig i mångsidige Zac O'Yeahs nya roman Tandooriälgen. Med satirisk udd infogas här nämligen nästan samtliga ingredienser från den mer brutala kiosklitteraturen - ensam, manlig hjälte som rör sig i nattliga stadsgators brygd av korruption, droger, sex och våld - och det i ett tempo som gör en andfådd. Men lika snabbt förstår man att denna berättelse skiljer sig markant från mängden.”

Göteborgs-Posten

”På en gång postapokalyptisk dystopi, burlesk samhällssatir och makaber noir är Zac O'Yeahs Tandooriälgen inte bara med svenska mått mätt något av det mest utflippade jag läst på år och dag. Med ögonbedövande gräll kolorit och en maniskt vitsande prosa målar O'Yeah upp sitt scenrum, ett framtida Göteborg som av klimatförändringar och globalekonomisk kollaps förvandlats till Gautampuri, en ångande och stinkande våtbastu till 20-miljonersstad, som genom "curryfolkomröstningen" anslutit sig till Sydasiatiska Unionen. Grundvalen för romanbygget är att alla samtida skräckscenarier slagit in... --- Persongalleriet är lika saftigt karikerat som den kaotiska värld de befolkar. Här finns knarkande CIA-agenter, tändstickssamlande gatubarn, kristna fundamentalister som får Knutbysekten att framstå som blyga konfirmander och poliskollegor som dryftar familjeproblem medan de eltorterar intagna. --- ... en storslagen satsning som bärs upp av en outsinlig och mycket originell komisk språkfantasi.Och det är vi sannerligen inte bortskämda med.”

Aftonbladet

”Tandooriälgen av Zac O'Yeah är en av de mest originella deckare som skrivits på svenska. I en tid då bokmarknaden översköljs av hårt mallade, vagt samhällskritiska deckare, är det mycket roligt att stöta på en författare som lyckas göra något djupt originellt i genren. Tandooriälgen är en fullständigt urflippad berättelse... --- Tandooriälgen är en dystopisk deckare, en framtidsbild så full av korruption, förfall och allmänt elände att den får Raymond Chandlers hårdkokta storstadsmiljöer att framstå som Bullerbyidyller. --- Författaren Zac O´Yeah är sedan flera år bosatt i Indien, och det märks att han är väl förtrogen med både den indiska och den göteborgska kulturen, som väl här får smälta samman för första gången i vår litteratur. Det blir mycket mer än bara en deckarparodi eftersom Zac O´Yeah är en såpass stilsäker och medryckande berättare. Han lyckas skickligt väva in de komiska och samhällskritiska inslagen i en kriminalintrig som är både spännande, tankeväckande och fullständigt unik i sitt slag.”

Göteborgs Fria Tidning

”Historien rullar inte på, utan studsar som ett vansinnigt biljardklot istyvt trehundra sidor, innan det ramlar ner i ett hål i bakvända världen. --- Det är alltid intellektuellt hälsosamt att meditera över omkastade perspektiv. Det är fysiologiskt hälsosamt att skratta. Tandooriälgen tycks mig vara god medicin.”

Hallandsposten

ETT ÅR SENARE...

Det hade gått ett år sedan han löste tandoorimorden i Masthuggets infödingskvarter. Herman Barsk hade med tiden kunnat fälla ihop rullstolen och ställa undan kryckorna i ett hörn av sin betongkub till arbetsrum, och eftersom han numera haltade lätt på bägge benen började hans gångstil att se nästan normal ut. Han vaggade som en anka, men folk som inte kände honom brukade tro att han var en sjöman på fyllan när han gick från spårvagnshållplatsen till jobbet.

På det hela taget var livet inte sämre än någonsin, tänkte han lakoniskt när blicken svepte över skrivbordet och fotografiet med hans fru och de tre adoptivbarnen, till inkorgen där det låg ett tjockt vadderat kuvert. Han kände på det: det var något hårt inuti. En bomb? Hans puls hickade till och slog dubbla slag. Försändelsen saknade avsändaradress och det var kväll när han väl hittade det, nedgrävt som det varit under lager av byråkratisk kompost.

Han tog paketet med sig och vaggade nerför korridoren mot Pärssons rum – Krister Pärsson, hans kollega sedan många år, hade efter sin skilsmässa börjat arbeta på nattskiftet. Det var hälsosamt för hans lever och nerver, brukade han säga, när Barsk frågade om Pärsson aldrig tröttnade på att inte ha ett normalt liv.

Dessutom, brukade Pärsson fylla i, så var familjer onormala sociala konstruktioner där mindre intelligenta varelser med hjälp av känslomässig utpressning snyltade på de starkare. Ingenting att stå efter, brukade Pärsson tillägga och konstatera att han var mycket lyckligare efter att ha amputerats från sin fru och de två vettvillingarna till psykopatiska feministdöttrar.

Barsk brukade sluta lyssna på Pärssons dravel efter de första två eller tre stavelserna – det gick att höra på tonen att kollegans mentala grammofonskiva hakat upp sig. Det var en av bieffekterna av syfilis.

Barsk knackade och hörde Pärsson nöffa.

Det var en annan bieffekt.

– Hör du, har du lagt ett paket på mitt skriv..., började Barsk och tystnade.

Pärsson lutade ner ansiktet mot bordsskivan och i vänsterhanden höll han ett förstoringsglas. Barsk gick närmare – betongcellen var så liten att det bara krävdes ett steg och så var han vid skrivbordet – och såg att Pärsson byggt en liten kärra av papper, med en skakel av ett uträtat gem och två bruna knappar som hjul.

Plötsligt rörde sig kärran med ett ryck och gjorde en cirklande rörelse på skrivunderlägget som föreställde en fransk kabaré vars dansöser inte hade mycket kläder på sig – Pärsson var den intellektuella typen och hade bland annat rest till Paris på den tiden när Paris fortfarande låg ovan jord. Det var innan Sahara spred sig norrut och lade Mellaneuropa under sanddyner. Eiffeltornet stack fortfarande upp några meter över sanden, men kabaréerna hade blivit underjordiska fenomen, mest intressanta ur arkeologiskt perspektiv när kristna fundamentalister försökte lokalisera Sodom och Gomorrah.

Pärsson visslade den nedlagda nationalsången, ”You old, you free” som den hette på det gemensamma språket, och Barsk såg – och nu var det svårt att tro sina ögon – kärran röra sig i takt liksom om den styrdes av visslingarna.

– Är inte livet fantastiskt, så säg, sa Pärsson efter att kärran parkerat i ett hörn i av skrivunderlägget där Pärsson byggt ett litet garage av tändsticksaskar.

– Jag ville fråga om du lagt...

– Ja, inte visste jag att man kunde dressera flatlöss, sa Pärsson utan att lyssna på Barsk och lutade sig tillbaka på sin kontorsstol som hade en hydraulisk spak för att pumpa upp eller ner den.

Kollegan var mycket för det tekniska, medan Barsk var mer av en intuitionsvarelse, om man nu skulle börja kategorisera folk.

– Man skulle kunna sälja biljetter. Jag tror fan-i-mig att jag ska starta en cirkus. Frågan är vad för slags andra freaks man kan visa upp, sa Pärsson fundersamt medan hans blick vilade på Barsk.

Barsk tänkte att det åtminstone fanns en abnorm varelse till i det rummet och slog paketet i bordet framför Pärsson.

– Skit! skrek Pärsson.

– Vad är det nu då? sa Barsk sävligt.

– Du mördade Ronny! Har du den blekaste aning om hur många nätter jag arbetat för att få honom att lära sig gå i takt till musik?

Pärsson dunkade händerna i pannan.

– Ingen respekt för konsten, sa han med självömkan.

– Nej, det har jag aldrig haft, sa Barsk. Paketet?

Pärsson kände på det.

– Det verkar vara en bok. Varför öppnar du det inte?

– Nej, jag tänkte... Jag fick för mig att det kunde vara något farligt.

– Äh, sa Pärsson och slet upp fliken.

Barsks hjärta stannade för ett ögonblick: sedan året innan hade vadderade kuvert gjort honom nervös. Det var en personlig fobi som han borde söka behandling för, men den traumatiska upplevelsen som låg till rot för hans fobi var så pass känslig att han helst inte ville pilla på sårskorporna nu när de börjat koagulera.

Pärsson drog ut en bok. Det var en ganska ordinär volym, en pocket. Han vände och vred på den, snörpte på munnen och sedan tittade han upp på Barsk.

– En bok, sa han.

Men hans röst dröp av avundsjuka likt en man vars livshistoria inte ens var värd strömmen som gick åt när papperskvarnen skulle makulera hans meritförteckning. Han höll upp boken så att Barsk kunde läsa titeln: ”Tandooriälgen”. Omslaget föreställde huvudgatan i Gautampuri, Kungsportsavenyn som numera hette Dharmapala-avenyn efter den framstående lankesiske buddhistledaren.

– Så du har blivit en kändissnut, sa Pärsson bittert. Härnäst blir du väl en tevesåpa.

Barsk visste inte riktigt hur han skulle reagera. Allt han försökt lägga bakom sig– från talrika förnedringar till kastreringen som fallet nästan slutat i – återvände med blixtens hastighet. Det var som att bli slagen med en djupfryst säl över munnen och det gjorde ont ända ner i kalsongerna.